Dagens GP

I dagens GP kan vi läsa följande på ledarsidan

Björklund får inte misslyckas

Människor som är tänkta att i framtiden ge våra barn de kunskaper de behöver för att klara sig i livet saknar alltså själva grundläggande färdigheter.

I samma DN-intervju erkänner utbildningsministern också att dokumentationshysterin inom skolan gått för långt.

För att svenska elever skall få de kompetenta lärare de förtjänar krävs krafttag.

Jag valde att bli lärare trots att lönen är som den är, men det betyder inte att jag förtjänar så låg lön. Hade folk valt yrke på grund av lönen så hade alla varit VD eller toppchefer på ett multimiljadärföretag. Svårt att vara chef när man inte har någon personal att basa över. Det behövs personer inom samhällets alla funktioner. Betyder det att man ska få sämre lön för det? Jag och min sambo har lika lång utbildning, jag på högskolan inom lärarprogrammet och han på Chalmers inom ingenjörsprogrammet. Min sambo har betydligt högre lön än mig. Det senaste halvåret har han suttit på sitt kontor utan uppdrag. Det senaste halvåret har jag blivit sjukskriven för att jobbet stressar mig. Är det rättvist? Nej men så ser det ut. Jag har valt mitt yrke för att jag ville ha ett jobb som jag mår bra av och som jag trivs med att gå till.

20130205-144845.jpg

BETT – reflektioner

Jag är hemma nu. Kom hem i söndags kväll och det känns lite som att jag somnade direkt och inte vaknade förrän i morse. Till största del beror det på att gårdagen är försvunnen i feberyra och sömn. En influensa jag fick i fredags men som jag kämpade mig igenom med hjälp av Alvedon och skratt.

BETT innebar många intryck. Jag kommer hem inspirerad men kan säga att SETT bjöd (enligt mig) på bättre seminarium. De seminarium jag var anmäld på från början är jag nöjd med, de gav mig mycket. Men de seminarium jag besökte på mässan och i deras regi var si så där.

Fredag förmiddag var jag på ett skandinaviskt seminarium där tre olika projekt från Norge, Sverige och Danmark. Från Norge kom fyra gymnasieelever som går på Nordahl Grieg Videregående Skole utanför Bergen. Skolan är en transparent skola på olika sätt, bland annat genom att det i skolan är glasväggar. Kontor och klassrum är alla byggda med glasväggar för att få ett öppnare klimat. De är en medialitterat skola som jobbar med dataspel, skriver uppsatser i Google docs där kamrater och lärare direkt kan gå in och ge feedback på texten. De har bytt papper mot datorer.

Från Sandviken kom personal från Murgårdsskolan och berättade kring arbetet om 1-1. Deras titel var On to one to everyone. Alla är administratörer på sin dator för att kunna installera det man har behov av i sin inlärning. Tanken är att lära från varandra och tillsammans med varandra. Det som fascinerade mig är att de har valt att inte spärra några sidor eller sökord utan istället satsar de på föräldrautbildning och samtal kring internetsäkerhet.

Tredje skolan var en skola från Odder i Danmark, en skola som jag vet att Center för skolutveckling i Göteborg varit och besökt. På skolan i Odder satte man sig ner och funderade kring vad man ville ha för typ av skola och vad man vill att eleverna ska lära sig. De såg över den tekniska utrustning som fanns på skolan och bestämde sig för iPad eftersom den kritik datorerna fått var att det var tidskrävande att starta och logga in på. Något man sett på kort tid är att pojkars studieresultat har förbättrats.

På lördag förmiddag var jag och lyssnade till Hans Renman som är VD för Tänk Om. Hans föreläsning cirkulerade mycket kring skolans plats i samhället och vad skolan skulle kunna vara. Han menade att skolan är en av få stillasittande organisationer som ibland är sin egen bromskloss. Han pratade om att vi kommer att utbilda oss för flera olika jobb samtidigt, man kommer vilja byta yrke fler gånger och att utbildningen därför måste grunda sig i detta. Vi behöver fundera kring vår egen roll i förändringen, vad krävs av mig som ledare/pedagog att komma till målet och vad ska vi göra med de som inte har engagemanget eller som inte vill? Han menade också att skolan är lite märklig på det sättet, för har man kollegor som inte vill eller känner sig engagerade så säger man helt enkelt ”bry er inte om Inga/Kjell-Åke/Maja-Lisa” och så kör man på ändå. I vilket annat företag skulle en person som inte följer arbetsplatsens vision få vara kvar? Vi måste också satsa mer på kollegial feedback, precis som vi ger våra elever det så ska vi få möjlighet till det. Vad har jag gjort bra och vad kan jag utveckla. Sedan måste jag som pedagog känna att jag har en bra ledare som ser till att jag håller mig inom det som är mitt uppdrag. En ledare som också ger mig feedback och frågar mig vad jag behöver för att utvecklas. Han pekade också på något som jag tycker är viktigt att tänka på, vi kan stoppa in all världens teknik i våra skolor men det är inte tekniken som ger studieresultat. Vi måste använda tekniken på ett smart sätt. Tekniken är en väg till framgång på samma sätt som våra läroböcker är en väg till framgång.

Så mina tankar efter denna mässa ska jag försöka samla till en projektbeskrivning och den beskrivningen kommer ni få ta del av när den har mer än börjat ta form.

Jag vill också tacka alla mina medresenärer som jag hade så trevligt ihop med! Min kollega blev ju oturligt nog sjuk precis när han skulle åka och blev tyvärr kvar i Sverige och jag reste således ensam från min skola. Men jag har nätverkat och träffat härliga människor ifrån hela Göteborg och jag hoppas få bygga vidare på dessa relationer.

20130205-144845.jpg

BETT2013 Onsdag 30/1

Onsdag morgon och jag sitter på ett näst intill fullt flygplan med destination London och BETT2013. I mars 2012 besökte jag Sveriges motsvarighet SETT2012 och kom hem med ett bagage fullt med inspiration och tankar. Jag hoppas på samma bagage hem denna gång också. Man kan lätt förklara det med att det är en nördmässa för alla som gillar att gotta ner sig i IT-lösningar i utbildningsväsendet.

Jag kan inbland uppleva det som att vi just nu är i en period där generellt sett alla vill ha en smartphone eller surfplatta, men när den kommer in i skolan så måste man genast försvara användandet. Den vanligaste kommentaren från utomstående är ”Men det blir ju passivt och ensamarbetande”. Jag kan på ett sätt välkomna kommentarerna eftersom jag då får tänka på mitt arbetssätt och på hur jag använder iPad eller smartphone. Fast jag undrar också vad är skillnaden mellan iPad och dator som verktyg i undervisningen? Varför är det mer ok att använda dator?

Låt mig berätta om hur det kan se ut i mitt och min kollega S klassrum.
Mattelektion
Vi delar gruppen i två under mattelektionerna (vi kan kalla dem grupp A och B). S börjar med grupp A, hon kör en minilektion där hon har genomgång av nytt tema eller repetition av något gammalt. Grupp B sitter då med mig och arbetar med matteboken, någon App på iPaden eller en stencil av något slag. Efter ett tag byter grupperna plats och S har minilektion med grupp B. Boken, stencilen och iPaden har samma typ av mål; färdighetsträning.

Svensklektion
I soffan sitter två elever och spelar Pettsons uppfinningar de skrattar och diskuterar hur de ska göra, en klasskompis kommer förbi och fastnar och ger ett tips på hur de ska lösa uppfinningen. Kodordet är kommunikation.
För mig är iPad ett komplement, ett redskap, en tillgång för min undervisning. På samma sätt som jag kopierar upp extrauppgifter så ger jag eleverna i uppgift att träna i en app. Våra iPad är dessutom ett lättare verktyg för mina 9-åringar när de ska söka information. Datorerna har ett extra moment i inloggning, iPaden kan de lätt öppna och googla information.
Nu ska jag krypa ner mellan de engelska lakarna och sova gott. Imorgon ska jag göra ett besök på Selwyn school.

20130130-225706.jpg

2013

Jag har varit frånvarande här ett ganska långt tag. Jag har sedan början av december varit sjukskriven. Jag hör till den skaran av människor som är lite för överambitiös i sitt yrkesutövande. Jag gillar mitt jobb och går in för det till 110 %! Då orkar man inte hela vägen. Men nu tar jag nya tag och har lovat att tagga ner. Man kan vara ambitiös och inte satsa för mycket och det ska jag lära mig.

Så då kör vi, imorgon är det studiedag och på tisdag kommer eleverna.

20130106-203648.jpg

Att kunna

Jag har tröttnat på elever som säger ”Jag kan inte!”. Det är få människor som kan något första gången, andra gången eller ens tjugofemte gången. En del saker är lättare att kunna och andra saker behöver man träna på gång efter gång. Därför har jag myntat ett begrepp som gäller i klassrummet:

Om jag inte kan så kan jag lära mig.


Detta hjälper eleverna att förstå att det är helt ok att inte kunna, att jag inte förväntar mig att de ska kunna första gången utan att vi ska lära oss tillsammans. En annan sak att komma ihåg är:

Barn vill när dom kan.


20120904-195046.jpg

Skolstart

Jag minns min första skoldag. Det är inget fullständigt minne men jag minns känslan av den. Bilder av den har jag eftersom min pappa följde mig och några av mina kamrater från dörr till dörr med kameran i högsta hugg. Bilder har jag men jag minns även känslan. Det var nämligen samma känsla som jag alltid fick kvällen före min födelsedag och kvällen innan julafton. Den underbart härliga men samtidigt lite läskiga känslan av förväntan. Att jag visste att något skulle hända men inte hur det skulle kännas så det liksom kändes allt på en gång. Den färdigpackade ryggsäcken stod klar och bara väntade. Nyinköpta pennor luktade fortfarande affär. Fint bokpapper låg fortfarande i sin rulle. Hela luften vibrerade av förväntan.

Förra året hade jag samma känsla igen. Fast den gången var det inte för att jag skulle börja första klass, den gången var det för att jag skulle få min första klass. Lukten av förväntan låg tät då också. Min väska var packad, pennorna vässade och schemat lagt. Tomma stod stolarna i klassrummet och väntade på att bli skrapade mot golvet.

Ett år har gått. Återigen är dan före dan här. Jag kan inte låta bli att få en pirrande känsla i kroppen. En känsla av spänd förväntan. För jag vet vad som väntar men kan inte riktigt sätta fingret på hur det kommer att bli. Det är samma elever nu som för ett år sen, fast ett år äldre och ett år annorlunda.

Jag har packat min väska, den står och väntar vid dörren. I klassrummet är pennorna vässade och papperna ordnade. Nu fattas bara eleverna som med sin lust och glädje ska få inspirera mig och mina kollegor ett helt läsår.

Trumvirvel. Slå upp portarna och låt första akten börja!

20120820-224844.jpg

Dagen D

Så kom den då, sista dagen av sommarlovet. 7 veckor har visslat förbi i en enorm hastighet. När ska jag hinna reflektera? Jag vägrar bli en sådan person som sitter på ålderns höst och reflekterar över mitt liv och ångrar och funderar på vad jag kunnat göra annorlunda. Det gäller mitt arbetsliv också. Jag avslutade min vårtermin (läs föregående inlägg) med en reflektion. Under sommaren har jag kommit fram till att det är något jag behöver göra oftare. Genom reflektion så når jag förändring. Då kan jag inte se tillbaka och säga ”om jag bara gjort så”. Genom reflektion har jag möjlighet att förändra under resans gång. Om jag reflekterar, utvärderar, gör om och gör igen under resans gång så kan jag inte säga ”om jag bara gjort så”. För om jag gör allt detta under resans gång så har jag prövat alla möjligheter under en kortare tid och kanske på så sätt hittat en metod som fungerar för mig.

”Våga misslyckas, ofta och billigt.”
Så sa en av optimistkonsulterna på startdagen. Våga misslyckas, ofta och billigt. Behöver inte handla om pengar. I mitt yrke satsar jag inte pengar, jag satsar energi och av mig själv. Det gör det ännu viktigare att misslyckas billigt så jag inte satsar för mycket av mig själv i något som inte ger mig (eller min omgivning) något.

”Sluta såga sågspån.”
Ja det var ett citat från optimistkonsult nummer 2 denna startdag. Att såga sågspån är att älta gammalt. Gör inte det. I mitt yrke är att såga sågspån samma sak som att klappa någon på huvudet och säga ”ja men det har nu inte fungerat de senaste 13 åren men du lär dig snart du också.”. Det får man inga nya idéer på. Genom att lita på någon och att tro på någon så låter man den personen lyckas, och skulle personen falla så faller personen tryggt i att folk litar på en.

Sen har vi berättelsen om Everybody, Somebody, Anybody och Nobody.

There was an important job to be done
and Everybody was sure that Somebody would do it.
Anybody could have done it, but Nobody did it.
Somebody got angry about that because it was Everybody’s job.
Everybody thought that Anybody could do it,
but Nobody realized that Everybody wouldn’t do it.
It ended up that Everybody blamed Somebody
when Nobody did what Anybody could have done.

Skyll inte på någon annan där du själv har en del. Jag hade tänkt jobba som lärare fram till min pension, det kommer jag aldrig orka göra genom att skylla på någon annan eller stå bredvid och såga sågspån.

20120813-151422.jpg

Reflektion

Läsåret 11/12 går mot sitt slut. Eleverna fick sommarlov i torsdags och jag går på sommarlov på onsdag. Jag avslutar tyvärr mitt läsår lite tråkigt. En tryckande känsla över struphuvudet och en inneboende stress visar på att jag kanske satsat lite för hårt detta läsår.

Jag har verkligen fått den bästa första arbetsplatsen man kan få. Jag trivs med mina kollegor, med eleverna och med mina uppgifter. Jag har fått jobba nära en kollega med mycket erfarenhet och jag har verkligen försökt lära mig mycket. Lyssnat men också kommit med egna idéer och förslag. Tankar som min kollega hörsammat och velat satsa på.

När läsåret började hade jag många tankar och visioner om hur jag ville jobba och om hur jag tänkte mig undervisningens gång. Men med alla jobb som involverar levande personer så blir inget som man tänkt det. Vi har fått ändra, tänka om, utvärdera och i vissa situationer uppmuntra varandra till att fortsätta försöka. Det har varit glädje, tårar, stunder av uppfyllelse och stunder av vad som känts som nederlag. I allt detta så har arbetslaget stått. Man är aldrig ensam pedagog. Man har alltid kollegor som hejar på och uppmuntrar och fångar upp när det inte blir som man tänkt.

Idag har vi utvärderat vårt arbete under läsåret och vi var överens om att vi känner oss som ett team. Att vi kan bolla idéer med varandra. Vi tycker också att detta avspeglas på våra elever. De har blivit ett tryggt gäng trots (eller tack vare) sina olikhet.

En vän till mig fick en gång en fråga av sin matematiklärare:
”Hur många hörn har en cirkel?”
Svaret är oändligt många. Vårt arbetslag är en cirkel, varje hörn behövs för att bilda en helhet.

Fröken Hanna tar semester nu, men vi ses i augusti.